Hem » Okategoriserade » Läkekonstens orm biter sig själv i svansen

Läkekonstens orm biter sig själv i svansen

Visst ska vi ha ruljans på vårdcentralen, men det finns gränser.

Klockan i väntrummet ska gå några minuter efter, så ingen blir sur om man är lite sen. Klockan på mottagningsrummet ska gå några minuter före, det underlättar för att runda av tid. Tricket som sägs ge 5 minuter magisk tidsvinst vid varje besök var det första jag fick lära mig som läkarstudent med praktik på vårdcentral.
Allting verkade handla om att vara snabb. Min handledare arbetade med fyra parallella spår: ”Nr 1,2,3 och 4 kan komma med”. Nummerlapparna delades ut i receptionen, på given signal skulle nu alltså fyra i taget ta sig in på varsitt undersökningsrum. Om nr 3 råkade vara en långsam rullatorgångare som tog 10 minuter på sig in till rummet kunde nr 1 och 2 bli bedömda under tiden. Om nr 2 då behövde kränga av sina stödstrumpor kunde kanske nr 4 avhandlas medan strumpprocessen pågick.

Japanska ögonläkaren Akahoshi Takayuki har opererat katarakt på 1 minut och 29 sekunder. År 2014 gjorde han 9 541 operationer. Det sägs vara världsrekord. Om det blev bra är det förstås en bedrift, minst sagt. Men finns det ett världsrekord för ”trötthet sedan 6 månader”?

Ibland blir jag skeptisk till tidspressen. Visst ska vi ha ruljans på vårdcentralen, men det finns gränser, och de ligger inte enbart hos personalen. Patienterna, kanske äldre och sjuka, ska ta sig in på rummet, känna sig uppmärksammade, hinna få ett visst förtroende, kanske ta sig upp och ned från en brits, vara delaktiga i beslut. Till skillnad från personalen har de sällan rutin i sin roll. Om det blir svårare för oss att uppfatta allting rätt på kortare tid, hur mycket svårare blir det inte för patienten? Överdriven forcering ger missnöje, missuppfattningar, och kanske snart ett nytt besök för samma sak.

Statistiken tar dock inte hänsyn till om besöket är onödigt. När Elsa, 86, har hittat ett antal nya hudförändringar, fått det värre med yrseln och behöver en läkemedelsgenomgång, får hon boka flera rätt korta tider på olika dagar till olika läkare. Dottern, som jobbar fem mil därifrån, tar ledigt en halvdag för att skjutsa in henne varje gång. Man hade kunnat tänka sig att en enda, men dubbelt så lång, tid hade varit både bättre och effektivare för alla. Med det blir på något vis sämre i räkenskaperna och brukar sällan gå att få till.

Varje möte har också en startsträcka, en viss tid som går åt till att läsa journal, hämta patienten, presentera oss. Det är vanskligt att korta startsträckan för mycket, när jag gjort det har jag börjat reda i sådant som redan varit utrett, eller missat väsentlig bakgrundsfakta. Nej, det smartaste sättet att spara tid på vårdcentralen är att redan känna patienten och dess historia. Kontinuitet. Fast läkarkontakt i primärvården. Både professionen och patienterna vill ha det, varför får vi inte till det? Effektiviteten är bara en av fördelarna, men den borde tilltala organisationen? Personalens tid är förmodligen vårdens dyrbaraste resurs. Vi kan inte ägna den åt onödiga startsträckor och forcerade patientmöte. Läkekonstens orm biter sig själv i svansen.

Gästkrönika, Linus Källgård, underläkare, Varberg. Dagens Medicin Nr 34/21 Onsdag 25 Augusti.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s