Little Denmark’s Big, Big Industries

With a population of less than six million inhabitants, the Kingdom of Denmark is one of Europe’s smallest countries. However, in many industrial sectors, this Nordic state is a surprisingly big player.

Although mainland Denmark is, of course, much smaller than Sweden and Norway, the territory of the Kingdom of Denmark is actually more extensive than that of its nothern neighbours. Greenland – the world’s largest island – is under the Danish crown, so Danish territory stretches as far west as eastern Canada and the eastern United States and further north than the whole of Russia and Norway – including Franz Josef Land and Svalbard.

A Modern, Mixed Economy

Denmark has basically a modern mixed economy. The country enjoyes a comfortable standard of living and a high level of government services. On the other hand, it s also heavily dependet on foreign trade. As in most West European countries, the economy is dominated by the service sector, which accounts for as much as 80 percent of employment.

Small Nation, Large GDP

Figures published by and The World Population Review indicate that Denmark has just over 5,8 mln inhabitants, 1,38 mln of whom reside in the capital, Copenhagen. Nonetheless, according to figures published by the Statistics Times for 2020, this tiny country has the seventh largest GDP per capita in the world – USD 58,439 per inhabitant – putting it just behind the United States, where that figure stands at USD 63,051.

Powerful Export Sectors

One reason behind the power of the Danish economy is undoubtedly its exports. According to figures published by the OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development), Denmark is the thirty-eighth largest export economy in the world. Figures published by Daniel Workman’s WTEX (World’s Top Exports) website indicate that 75,1 percent of Danish exports in 2020 went to European countries, while 14,3 percent of them were sent to destinations in Asia and 6,7 percent to North American customers.


The OECD’s official website and WTEX both claim that pharmaceuticals – especially packaged medicines – are Denmark’s top export. WTEX says the total value of Danish pharmaceutical exports during 2020 was USD 19,2 bln, i.e. 17.7 per cent of total exports, while the OECD claims that USD 9 bln of packaged medicines were exported from Denmark during the same year. Novo Nordisk A/S, based in Bagsværd, a suburb of Copenhagen, is one of Denmark’s biggest brands, and the world’s leading healthcare companies.

Pork Production: The Crowning Glory

Over 60 percent of the total area of Denmark is utilised for agricultural purposes. Accordingly, meat, especially pork is another key Danish export sector. Indeed, until 2016, Denmark was the top exporter of pork from the EU to non-European markets (chiefly China and South Korea). Now it has been overtaken by Spain and Germany. Nevertheless, according to OECD figures, the value of Danish pork exports for 2020 totalled USD 2,7 bln, while WTEX says total Danish meat exports for the same year amounted to USD 4,1 which was 3.8% of total exports.

One of the world’s largest meat exporters as well as Europe’s largest pork manufacturing companies is the Danish Crown Group, which has been operating for more than 130 years and has access to over 130 countries. The crowning glory of the Danish meat industry, one might say.

However, the Tulip brand is often credited as Denmark’s oldest brand. It specialises in canned and chilled meat products, as well as salami, which are also sold over the world.

Since Denmark basically consists of a peninsula and archipelago, it is only natural that fish production is another key industry in the country. According to WTEX, Denmark exported USD 3,5 bln worth of the commodity in 2020, while the Insider Monkey website claims the country is the world’s tenth largest exporter of fish, including cod, herring and salmon. Nordic Seafood A/S of Hirtshals in North Jutland ranks among the world’s prime exporters of seafood products.

Energy: Wind Power, Oil and Gas

The energy sector is also pivotal to the Danish economy. The Largest Companies website, powered by Nordic Market Data AB of Stockholm, is reliable source of company data for the Nordic countries. It states that energy trading company Energi Danmark A/S as well as wind turbine manufacturers Vestas Manufacturing and Ørsted A/S are ranked as the country’s second, fourth and eighth largest companies respectively (by turnover). The evergrowing demand for environmentally friendly energy generation bodes well for the Danish economy.

Although most people associate oil and gas with Norway, the Danes also produce and export their fair share of North Sea black and blue gold. By the OECD’s calculations, the value of refined pertoleum exported by Denmark in 2020 was USD 2.24 bln, making it the country’s third-biggest export. Apart from Ørsted, the most prominent Danish petroleum companies are Danoil Exploration A/S of Viby in Århus as well as Mærsk Oil, a branch of one of the world’s leading shipping companies, A.P. Møller-Mærsk A/S (better known as Mærsk), whose headquarters are in Copenhagen.

Danfoss is another energy-based multinational which the observer cannot afford to ignore. Its head office is in Nordborg on the island of Als, and selling point is engineering solutions designed to promote sustainable energy utilisation worldwide.

Other Big Brands

Of course, one of the most renowned Danish brands is Carlsberg, whose beer is consumed throughout the world. Between the 1970s and 2010s, it was marketed as ”probably the best lager in the world”. The company arranges tours of its brewery in Copenhagen for tourist, who can stock up on their favourite tipple at the Carlsberg Brand Store. Other popular Danish beer brands on the domestic and international markets are Faxe and Tuborg.

Two more of Denmark’s best-known enterprises are LEGO, the world-renowned toy company based in Billund in Mid Jutland (hence the popular amusement park Legoland) and Copenhagen-based Danisco, a global specialist in biobased food ingredients and inudstrial enzymes.

Nordic Tiger

Despite the global economic crisis caused by the dreaded pandemic, denmark remains among the most affluent countries on Earth. With its sizeable oil and gas supplies and dynamic industrial sectors, this is likely to remain the case for the foreseeable future.

Little Denmark’s Big, Big Industries, Jonathan Moore, Business English Magazine, Nr 84/2021, lipiec/sierpień 2021.

23 lipca – Świętej Brygidy – zakonnicy, patronki Europy

23 lipca 1373 roku odeszła z tego świata niezwykła kobieta święta Brygida. Szwedzka arystokratka, ale bardziej dama niebieskiego dworu. Matka ośmiorga dzieci (w tym świętej Katarzyny), niestrudzony pielgrzym, wpływająca na papieży, głęboka mistyczka, autorka ksiąg, założycielka zakonu… Ta głębokiej wiary i niespożytych sił kobieta jest jedną z patronek Europy. A my i nasze talenty? Czy służą rodzinie, społeczeństwu, narodom Europy, Kościołowi?

„Już nie ja żyję, lecz żyje we mnie Chrystus” – słowa te liturgia przywołuje w dzień świętej Brygidy. Zaangażowana w zewnętrzne życie, szukająca sposobności wpływania na świat – a nierozstająca się wewnętrznie z Chrystusem ukrzyżowanym. Chciała zmieniać świat, opierała swoje wysiłki na ewangelii, na krzyżu. Historia Europy wypełniona jest zamysłami budowania ciągle innego, w zamysłach lepszego świata – nie tylko kobiety się w to angażują. Wszelako stawiane cele i realizowane scenariusze ludzie budują często na własnych pomysłach. Czasem lepszych, czasem gorszych, ale z reguły pomijających odniesienie do Boga i ewangelii lub wręcz negujących i odrzucających takie fundamenty. Zarazem wpływ takich ludzi, takich kobiet jak święta Brygida okazuje się zwykle zbyt słaby. A było takich niewiast niemało w dziejach Europy. Może zbyt mało? A może tylko tym nielicznym udało się przebić, i to nie do końca? A może Kościół jest zbyt „męski” i nie potrafi – czy może nie chce – dopuścić do głosu tych niewiast dzielnych i mądrych?

Oremus, Teksty liturgii Mszy świętej na każdy dzień, lipiec 2021.

Sankt Josefs År. Världen Behöver Fäder.

Det har gått hundrafemtio år sedan påven Pius IX med skrivelsen Quemadmodum Deus proklamerade den helige Josef som den katolska kyrkans skyddspatron. För att uppmärksamma detta inledde påve Franciskus den 8 december i fjol ett år tillägnat en oöverträffad huvudperson i frälsningshistorien, som han skriver i sitt apostoliska brev Patris Corde (Med en faders hjärta). Josefsåret kommer att pågå fram till 8 december 2021.

Denna huvudperson i frälsningshistorien intar ofta en plats i skuggan, vilket påven uppmärksammar i sin skrivelse. Han säger att han ser likheten med den helige Josef i de många människor som, långt ifrån rampljuset, tålmodigt varje dag sprider hopp och går obemärkta förbi. De personer som agerar ansvarsfullt och diskret, i det osynliga.

Nu vill påven lyfta fram honom, då kyrkan och världen är i behov av Josefs beskydd och förebild. Världen behöver fäder, skriver påven, fäder som Josef vars storhet kan beskrivas med ödmjukhet, trohet, lydnad, kyskhet och rättfärdighet.

O felicem virum, kallade sankt Bernard Josef på 700-talet, när han beskriver hans uppdrag – en glad man. Gud anförtrodde faderskapet till Josef. Han ingrep men lät Josef handla. Josef gav Jesus hans namn, och Josef var den enda människa som Jesus kallade abba (pappa). Josef förstod inte alltid Guds verk, men han svarade med tillit och trohet.

I sin skrivelse påminner påven om att när kyrkan kallar Josef för fader lägger traditionen till castissimo, med hänvisning till den kyskhet Josef levde. Man kan tro att kyrkan bara talar om kyskhet i förhållande till sexuellt samliv, men påven förklarar hur kärleken är kysk när den är fri från att vilja äga, fri från att fylla sitt tomrum genom att besitta och styra andra. Josef älskade Jesus och Maria med kysk kärlek, utan målet att vara i centrum, utan behov av uppmärksamhet och bekräftelse. Det är denna kyskhet som påven uppmanar både världens fäder och präster att efterlikna. Mogna, handlingskraftiga män med auktoritet men inte härskare.

De många olika avlat som är knutna till Josefs år reflekterar viljan att den helige Josef ska ha en större plats i de troendes hjärtan. Tillsammans med de vanliga förhållandena: sakramental bikt, delta i mässan och ta emot kommunionen, samt be enligt påvens intentioner, erhåller man avlat om man mediterar över Josef, vilket man kan göra med hjälp av andlig litteratur eller vägledning. I skrivelsen nämner påven den polska författaren Jan Dobraczyńskis bok om den helige Josef, I Faderns skugga, som i form av en roman beskriver Josefs liv i den himmelske Faders skugga på jorden, i uppdraget att värna och skydda Jesus och Maria.

Avlaten mottas även om man gör en kroppslig eller andlig barmhärtighetgärning, i helige Josefs efterföljd; om man vänder sig till den helige Josef för att hitta ett värdigt arbete; om man ber rosenkransen tillsammans som trolovade eller i familjen, alternativt Sankt Josefs litaniorna eller andra böner i den liturgiska traditionen. Man erhåller även avlat om man ber för den förföljda kyrkan och för alla de kristna som lider av olika former av förföljelse.

Den som inte tror mig får låta sig övertalas genom att själva prova. Med dessa ord uppmanar den heliga Teresa av Avila till att göra som hon, och vända sig till den helige Josef i alla livets skeden och behov. Jag kan inte minnas en gång jag har bett om hans förbön och inte blivit bönhörd. Nu har vi ett särskilt år då kyrkan inbjuder till att fördjupa vår relation till den helige Josef och ta skydd under hans mantel, som Jesus gjorde som barn.

Charlotta Smeds, Redaktionschef Vatican News, Utsikt från Vatikanen, Katolsk Magasin, Nummer 10/2020

Człowiek z żelaza i bez żelaza

Anemia jest jedną z najstarszych znanych chorób ludzkości i jedną z najbardziej rozpowszechnionych na świecie, bo dotyczy ponad 2 miliardów ludzi. Globalna perspektywa jest taka, że dominującymi rodzajami anemii są:

  1. anemia z niedoboru żelaza,
  2. anemia wtórna do chorób zakaźnych takich jak malaria.

W bogatych krajach rozpowszechnienie anemii wynosi wśród kobiet 7-8% a wśród mężczyzn 1-3%. Natomiast niedobór żelaza bez anemii występuje u 25% kobiet w wieku reprodukcyjnym.

Dystrybucja żelaza w organizmie człowieka to pula aktywna metabolicznie oraz pula zgromadzona w magazynach. Ciało zdrowego dorosłego mężczyzny zawiera 3,5 g żelaza, natomiast zdrowej kobiety 2,5 g żelaza. Kobiety mają mniejsze zapasy żelaza.

Normalna szwedzka dieta zawiera 5-15 mg żelaza w ciągu dnia, z czego w przewodzie pokarmowym wchłania się 10%.

Najważniejsze źródła żelaza to: mięso, podroby, produkty zbożowe, owoce i warzywa.

Najważniejszymi składnikami erytropoezy są: żelazo, witamina B12 oraz kwas foliowy.

W ciągu doby tracimy 1 mg żelaza co odpowiada 2 ml krwi. Każda utrata krwi ponad 2 ml daje w dłuższym czasie niedobór żelaza.

Ujemny bilans żelaza powstaje u kobiet, które mają obfite miesiączki (miesięczna utratą krwi ponad 80 ml).

W czasie ciąży zapotrzebowanie na żelazo u kobiety jest większe od podstawowego o 1000 mg.

Niedokrwistośćanemia (łac. anaemia) – zaburzenie spowodowane przez: spadek poziomu hemoglobiny w porównaniu do normy przyjętej dla danego wieku i płci a co za tym idzie spadek zdolności krwi do przenoszenia tlenu.

Za anemię uważa się poziom hemoglobiny poniżej normy:

  • Hb<110 g/l dla ciężarnych,
  • Hb<120 g/l dla kobiet w wieku reprodukcyjnym,
  • Hb<130 g/l dla mężczyzny i kobiet w wieku po menopauzalnym.

U dorosłych niedokrwistości z niedoboru żelaza mogą być skutkiem przewlekłego krwawienia, stymulującego szpik do zwiększenia tempa erytropoezy, doprowadzając do wyczerpania ustrojowych zapasów żelaza.

U kobiet jedną z najczęstszych przyczyn są obfite krwawienia miesięczne.

U kobiet po menopauzie i u mężczyzn w piątej dekadzie życia i starszych najczęstszą przyczyną są krwawienia z przewodu pokarmowego – zmiany dysplastyczne w obrębie układu pokarmowego (polipy jelita grubego, nowotwór jelita grubego). Innym częstym miejscem krwawienia są owrzodzenia żołądka i dwunastnicy. Również w tym przypadku należy wykluczyć obecność zmiany o charakterze nowotworowym.

Innym źródłem krwawienia mogą być przepuklina rozworu przełykowego oraz uchyłki jelita grubego.

Korekta anemii po porodowej ma bardzo duże znaczenie, ponieważ anemia w tym okresie może być przyczyną depresji matki.

Niedoczynność tarczycy może prowadzić do anemii poprzez zmniejszenie eyrtropoezy.

Stosowanie leków typu aspiryna, NSAID czy antykoagulanty może powodować krwawienia z przewodu pokarmowego uszkadzając śluzówkę. Ponadto wymienione leki zwiększają skłonność do krwawienia przez zmniejszenie krzepliwości krwi.

Zaburzenia wchłaniania takie jak celiakia powodują brak żelaza, witaminy B12, kwasu foliowego.


Gdy anemia postępuje szybko, objawami są: uczucie dezorientacji, wrażenie, jakby się miało zemdleć, utrata przytomności i zwiększone pragnienie.

Gdy niedokrwistość narasta powoli, jej objawy są z reguły mało nasilone i obejmować mogą uczucie zmęczenia, osłabienie, duszność i mniejszą wydolność fizyczną.


W niedokrwistości z niedoboru żelaza prowadzi się leczenie przyczynowe. Najczęściej stosuje się doustne preparaty żelaza dwuwartościowego, które powinny być przyjmowane na czczo przez kilka miesięcy. 

Witamina C jest niezbędna do ich prawidłowego wchłaniania.

Podczas terapii mogą wystąpić działania niepożądane w postaci dolegliwości ze strony układu pokarmowego takie jak:

  • nudności
  • wymioty
  • bóle brzucha
  • biegunka
  • ciemne stolce

Trwają one krótko i nie stanowią wskazania do zaprzestania leczenia.

Ben som börjat brusa och porla som bäckar

I mitt yrke är samtalet nästan allt. Åtminstone den viktigaste biten i diagnostiken, och en förutsättning för samarbete och behandling. Men precis som med annan diagnostik kommer anamnesen med felkällor och fallgropar, artefakter och bifynd, interferenser och högst individuella referensvärden. Det är inte alltid lätt att på begränsad tid sätta ord på känslor och symtom.

En inte helt ovanlig symtompresentation är ”Något är det!” Ibland tar det i princip stopp där och det är hopplöst att pressa fram en mer detaljerad beskrivning. Ja/nej frågorna, som man på utbildningen får lära sig att undvika, måste till slut fram för att utesluta det mest akuta och förhoppningsvis grovt ringa in a kärna.

Andra kör med liknelser. Det är bakhuvuden med bilkö. Ryggar med inneboende hackspett. Magar som svalt en elvisp. Ben som börjat brusa och porla som bäckar. Hela kroppar med strömavbrott.

Ytterligare andra går direkt på tilltänkt mekanism. Det känns som att en nerv är i kläm, som stopp i lymfan, som en propp i armen, som att kotor har halkat ur led. Det blir lite som Jeopardy – patienten föreslår diagnosen och jag försöker gå baklänges och fånga symtomen.

Ett helt annat fenomen är blånekarna som helt vägrar erkänna de symtom de sökt för. Oftast är de cirka 4 eller cirka 94 år gamla. Man ser hur medföljande anhöriga plågas, när patienterna med bestämdhet hävdar att de aldrig haft det minsta ont och det inte alls är något fel och ingen undersökning eller hjälp över huvud taget behövs. Ibland kan blånekarna genomskådas, ibland har de tvärtom helt rätt, eller så blåser de oss. Men hur långt ska man gå, med att avslöja symtom hos den som anser sig frisk?

Till detta kommer över- och underdrifterna. Sökorsaken ”helt upphörd blodcirkulation” kan betyda frusenhet sedan två år, medan en som ”vaknat lite vissen” och artigt köat i väntrummet kan ha en större pågående hjärtinfarkt. En sexårig avslöjade nyligen sitt missnöje över symtomredogörelsen på besöket: ”Men mamma, ta i nu, som pappa sa att du skulle göra!”

Nu har jag inte ens tagit upp jätteämnet språkbarriärer (inklusive lokal dialekt, som också krävt tolk i vissa fall), patienter som vill men inte kan höra, patienter som kan men inte vill höra, vårdpersonal som kan men inte vill höra, eller inte ges tid att lyssna. Patienter som pratar oavbrutet genom hela besöket och lite till, eller de som inte vågar berätta det som egentligen var viktigast. De som behöver skriftlig information, vilket nästan aldrig hinns med.

Det finns alltså många felkällor, och det märks. Jag träffar varje vecka patienter som inte hängt med på att mediciner skulle ha satts in eller ut, eller som har tre mediciner för hjärtsvikt utan att veta att de har hjärtsvikt. Samtidigt som jag undrar hur mycket jag själv och mina patienter missförstår, funderar jag på om patientsamtalet verkligen fått den prioritet det förtjänar i utbildningen och i verksamheterna. Men hur klurigt det än kan vara att tolka dessa unika berättelser är det en ynnest att få ta del av dem.

Dagens Medicin, Nr 25-33/21, Onsdag 23 Juni, Gästkrönika, Linus Källgård, AT-läkare, Varberg